I stugorna från längs Bohuskust har det i historien viskats böner i jakt bort från armmod.

-Hör vår bön, blås fyren ut på Marstrandsön …..

Text & bild: #MagLaGbG

 

Det har vrakats en del här ute bland de yttre skären av Sälöfjorden. Även under rika sillperioder tillfall välståndet inte alla samhällslager. En strandad skeppslast kunde förändra liv och generationer.

Gudfruktighetens böjlighet har i alla tider varit praktiskt för samvete och styrning enligt sägnerna. Bönen om herrens välsignelse av stranden lästes tex i alla kustkyrkor.

” -O herre, signa du vår strand med vrak”, helt enkelt och rakt.

Eller den lite mer skelögda (läs skenheliga) varianten.

” -Bevara Gud alla dem på sjön, och för dem frälsta i hamn. Men, om det är din vilja att de skall stranda, så låt det ske på vår ö.”

 

Själv gillar jag den lite vackrare som enligt berättelserna bads av de människorna ute i stugorna.

-Ack Herre Jesus hör vår bön, blås fyren ut från Marstrandsön.

Giv att vraka från alla länder, låt landa må på våra stränder.

Amen.

 

———————

 

 

 

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *