En kväll omöjlig att beskriva! Bland de intensivaste och vackraste naturupplevelser jag varit med om. Är det Tumlare som jagar med stjärtdaskar runt Stardust ankringsplats mitt i natten?

Text & bild: #MagLaGBG

Helt stilla, jag menar helt stilla… Stillheten och mörkret göra alla ljud superintensiva.

Jag sitter och läser i sittbrunnen belyst av oljelampan, hör ett försiktigt, karakteristiskt ljud på långt avstånd. Vad va det? Var det ett klassiskt delfinblås bortifrån Långholmen?

Stannar upp i min läsning. Där är det igen, nu närmare, ställer mig tyst upp. Inte för att se utan för att intensivare kunna lyssna…. tystnad… tycker mig höra det igen på avstånde från andra sidan bukten. Simmade det just förbi en tumlare? Är dom vakna mit i natten?

Efter att ha satt mig tillrätta i läsningen bland kuddar och yllefilten igen så hörs efter ett tag vattenytan mycket tydligt brytas med ett plask bort från Vaxholmen. Det där va ingen ålekråka tänker jag. Tystnad… lyssnar intensivt och ett nytt plask, blås och en ”klatsch” mot vattenytan och en ny ”klatsch”.

Är det sant? Jagar det en tumlare runt Stardust ankringsplats mitt i natten genom att daska stjärtfenan i vattenytan??? Eller är det en säl? Men sälar blåser ju inte på det där klassiska val/delfin sättet!

Ljudet av vattenytan som bryter, blåset och klatschandet upprepas med tysta mellanrum runt om den öppna ankringen under det jag tror är en timma. Tiden existerar inte denna kväll…

Hur långt skulle man åka för att få dessa naturupplevelser. Karibien, Spetsbergen eller Nya Zeeland! Eller kanske en timmes segling från Björkö?

Allt bara ligger här framför oss! Men ibland måste man sätta sig ner och söka det där ingenting…. tystnaden…. vara… låta bli….. för att allt skall intensifieras och uppenbara sig!

————————————